Dock fylldes ölen med tårar och när min älskade PW hastigt lämnade tillställningen i en ambulans krossades mina Linköpingsförhoppningar och jag insåg att jag verkligen ska lämna detta ställe nu. Trots insikten och det krossade hjärtat fick jag sällskapa med den vackra herr PS som fick stå ut med både ett och annat ordbajseri som lämnade min mun utan eftertanke.
en galen kväll med inslag av alla omoraliska företeelser som man inte ens vill fantisera om, avslutades ensam i en taxi mot Ryd, med regnet piskandes mot vindrutan.
Om 30 min går flyttlasset mot sthlm och jag kommer att sakna allt och alla så mycket att flickvännen där hemma kommer känna sig åsidosatt och svartsjuk.
Älskade, älskade, älskade människor.
Speciellt herr PW
tills vi ses igen...
